Bizmo

Det är intressant hur olika de är... innan vi köpte Bizmo trodde jag att en katt var en katt, men de är otroligt olika... och det är ju för underbart!!

Bizmo har funnit en ny plats i livet, nämligen på gymmet... Vi har ett sådant till Elicia...
och där kan man tydligen som katt både sova och leka. Det ser ganska kul ut... han ligger liksom med sin rygg utmed kanten och använder den lilla kanten som huvudkudde. Sen när han vaknar är det bara att ligga och slå på alla sakerna. Ibland kommer han bara emot dem när han vaknar och då vaknar även leksuget Ibland kan han ta sats och springa till gymmet, han är för söt min lilla katt... Ska se om jag kan få det på bild!!

I morse var det en katt som tog hela min kudde, men mysigt hade vi... det var länge sedan han sov på min kudde, underbart ju!!

När vi skulle gå ut med vagn och allt, ser jag ett svart sträck passera på min vänstra sida... katten!! Han springer ut i trapphuset. Tittar på mig och ser att jag verkligen följer efter, då springer han uppåt och väntar på varje avsats. Samtidigt hör jag hur grannen högst upp öppnar dörren... så det var ju bara att ropa lite glatt att en katt var på väg Väl uppe sitter han oberörd och luktar på blommorna. Och grannen berömmer och gosar med honom. Inte konstigt att han springer dit ibland, när matte inte är tillräckligt snabb med vagnen och dörren. Min lilla katt... tur att han springer uppåt!!

Så var det dags igen... Igår bar jag in vagnsinsatsen och hälsade på katten. Sen var det dags att bära in matvaror och ta hand om en ledsen dotter. Efter en stund började jag fundera på vart katten var... jag ropade o ropade, men ingen katt kom. Jag lockade med mat, ingen katt kom. Ah, började känna en konstig känsla i kroppen... fort på med stövlarna och ut i trapphuset. Tog trappen uppåt och vad sitter våningen över och klöser på grannens dörr?? Jo, min älskade "lilla" katt. Han måste ha varit högst upp och vänt. Tagit fel dörr när han ville in. Hur han tog sig ut är för mig ett mysterium... annars brukar man se att han piper iväg. Ja, ja... han var ute i trapphuset i max 4-5 minuter (fick inte ens av tösen kläderna), men vilket dåligt samvete man får. Hur kunde han smita ut? Tur att han springer uppåt och att det är ett lugnt hus.

Just nu har vi världens mysigast katt... vet inte vad det är med honom, men han är kelig som aldrig förr. Ligger på min rygg just nu, spinner högt. Myser ofta i husses knä. Vill gosa hela tiden och får han inte gos, då sätter han sig i hallen och jamar sig till mys. Tidigare har inte alls varit så här kelig och mysig, kanske att det blir så när de blir äldre?? Vi njuter i alla fall av kattmys, dygnet runt... för han är med överallt, i sängen, städning, maten, tv´n, vika tvätten, bädda rent och när man går på toan. Känns som om vi har fått svans, en svart/brun lurvig variant När vi ska gå ut blir det ännu värre, som att han inte vill bli lämnad. Och när vi kommer hem efter någon timme eller två, då är det som om han har varit själv i flera dygn... berättar allt som hänt när vi varit borta, hur mycket kan hända en katt på en timme liksom??!!! Ja,ja... vi har i alla fall världens mysigaste katt, men det har väl alla på ett kattforum

Tror att han verkar uppskatta att din dotter blivit äldre för då verkar han även få vara med mer och barnet är inte lika skrämmande
Hur han kom ut i trapphuset är väl inget problem för en katt, de kan ju vara hur osynlig som helst

Mmm... och kan bli hur snabb som helst. Det är nog så att han uppskattar tösen lite mera nu.... eller så har han fått vårkänslor, för han känns verkligen lycklig nu. Springer runt, är med och pratar massor... idag har det varit lite lugnare, han har sovit gott i klösträdet hela eftermiddagem och kom fram nu.

En äkta myskatt, när tillfälle ges myser Bizmo mer än gärna på någons mage... gör era katter det också?

När jag ändå är igång...
Måste bara få visa... en blöt och torr katt

Små egenheter... nu för tiden krafsar Bizmo på toalettdörren när han är färdig, hur smart är inte det??!!! Vi brukar ju alltid ta upp direkt när han varit på toa, så han går bara när vi är hemma. Men nu krafsar han även på dörren, för att berätta att han är klar. Det beror nog på att vi inte alltid hör när han går... smart kisse med söta egenheter. Vad har era katter för egenheter??

Bizmo har varit på minisemester, haha... vilken katt Han vägrar verkligen att åka bil i transportburen, så han ligger på hyllan bakom baksätena. Där ligger han o spanar, helnöjd. Han somnade till och med, söta katten. När vi kom till huset gömde han sig under en säng i källaren, där placerade vi mat o låda. Sen satt vi ute i trädgården, när vi plötsligt hörde honom jama. Då hade han vågat sig upp o hittade inte lådan, så han ropade. Hur söt är han inte??!!! När lådan kom blev han nöjd.

Sen spenderade han dagen i ett rum, trots fri tillgång till hela huset. På kvällen kom han till tröskeln. Och så tog vi ut honom på lina, men återigen gick han in till det rummet. På natten när alla sov, då vaknade han till... han gick runt i hela huset, kom tillbaka till oss o pratade med små korta rop. Som om han berättade om sitt äventyr. Sen gick han igen o kom tillbaka, så var det hela natten. Han sov gott när vi gick upp. Så söt han är

Han skötte sig exemplariskt, vår duktiga katt. Men det var en som tyckte det var skönt att komma hem igen, han slängde sig vid balkongdörren o där låg han hela kvällen. Det var nog allt ett litet äventyr för en innekatt;)

Härliga Bizmo

Vet ni vad som hände förra söndagen... min härliga katt fångade en gråsparv Å, han var SÅ stolt, ni skulle ha sett honom.

Jag öppnade balkongdörren som vanligt, men han inte ens ut från rummet innan jag hörde smällen. Bizmo hoppade från stolen ner på balkonggolvet, där fågeln antagligen låg efter en smäll mot fönstret. Jag vänder mig hastigt om o ser en SÅ stolt o lycklig katt. Han lade sig med fågeln på dörrmattan o jag gick lätt hysterisk in till köket. Där stod jag, jag med fågelfobi. Bizmo släppte den levande fågeln, som andades ett par sista andetag. Helt otroligt!! Inte riktigt vad jag hade förväntat mig av en innekatt på tredje våningen. Men han var Så stolt, aldrig sett honom så hög eller svansen så rak o yvig. Han pratade om den där fågeln hela dagen, men den natten var han portad från min kudde. Hua... jag skulle nog inte klara av att ha en utekatt

Stackars dig och så en lycklig Bizmo

Tänkte bara berätta om mina två godingar, som så sakta börjar bli vänner... Bizmo går ofta bredvid E och flera gånger om dagen vilar hon mot honom. Vidare är Bizmo ofta med på allt vi gör, frukosten, blöjbyten, bad, lek, bus o mys. E gillar att borsta honom o ge vitaminer, hon har blivit så mån om honom. Idag satt Bizmo o tvättade sig, medan E låg i sängen o asgarvade åt honom. När vi berättar för E att vi ska gå hem, så säger hon "katten, mjau". Det är mycket med katten nu och Bizmo har fullt upp När han sovit FÖR länge i klösträdet, så frågar hon efter "mjau". Varje kväll säger vi godnatt till katten, som glatt säger mjau. De är för söta tillsammans.

Bizmo har dock markerat ett par gånger, när det blivit för mycket o vi inte har sett hans signaler så väl.

Det är bara för härligt att se dem tillsammans!!

Underbart att få ta del av vad som händer mellan barn och katt

Hur har Bizmo markerat? Med tänderna men inte allt för hårt misstänker jag.
Det kan ju även vara bra för barn att de får upptäcka att som i detta fall att
katten säger ifrån. Då får du översätta hans handlade i ord

Anne

Vår dotter är envis, så vid ett par tillfällen har han markerat löst med tänderna. Dottern har dock sprungit vidare med ett leende på läpparna. Ibland markerar han även genom att lyfta ena tassen, då vill han vara ifred. Tyvärr har det lite motsatt effekt, då blir katten ännu mer intressant... envisa lilla sork :<3:

Då får väl Bizmo markera lite bättre

Tänker du nån gång på vad människor sa om att ha katt och nyfödd baby?
Trodde du att utvecklingen mellan Bizmo och E skulle gå så bra som det har gjort?

Nyfiken Anne

Länk -->katt söver bebis<--

Är det så hos er ?

Vilket sött klipp... en varm lugnande tass

Jag var rätt uppskrämd i början... men han har ju varit väldigt nyfiken hela tiden o mån om henne. Ibland känns det som han vakar över henne, på något konstigt sätt. Jag har väl berättat om när han räddade hennes liv, när hon var några veckor gammal o satte kräket i halsen... i veckan var han barnvakt (låg i klösträdet vid balkongdörren) när Elicia sov middag på balkongen. Och när vi kom hem på julaftonskvällen, då lade jag E på hallgolvet. Bizmo nosade o slickade henne i pannan, hon vaknade o sa "hej katten" med ett leende. De är för söta tillsammans, så många magiska ögonblick varje dag... Nu har de även teamwork vid granen, E tar ner o kastar iväg julgranskulorna o katten springer efter. Ni skulle se dem

Ibland får jag dåligt samvete för att jag inte har lika mycket tid för Bizmo längre. Jag upplever dock att han har blivit mysigare... kryper upp i knät, gillar att klia magen, massera ryggen och somnar gärna i famnen. Så har han inte varit tidigare. Förr bet han när man tog på magen eller klappade FÖR länge.

Berätta mer om Bizmos livräddning.

Katter, ja djur känner att barn är små och är inte
fullt utvecklade som vuxna..därför får ofta små barn göra saker
med djur som djur inte skulle tillåta vuxna normala människor
att göra.
Visst kan Bizmo vakta, han känner att det är en liten, liten människa.

Det måste jag berättat om... när E bara var några veckor. Hon hade precis ätit när jag lade henne i barnvagnsinsatsen, för att jag skulle duscha. Jag går in i badrummet när jag hör Bizmo jama extremt högt, så jag rusar ut o ser honom bredvid insatsen på golvet. Där ligger E i sina egna spyor o det bara bubblar ur hennes mun. Det var otäckt, katten gjorde en otrolig insats :<3:

Visst är det spännande att få uppleva sådana saker..jag menar ur den positiva vinkel..dvs att Bizmo reagerade på E:s för Bizmo konstiga beteende.

Du kommer att märka skillnaden på Vad din dotter får göra nu med Bizmo och vad
han inte tolerar när hon vuxit till sig...ännu mer intressant att se

Du får skap en ny tråd som du får döpa till Bizmo och E ..eller tvärtom. Beroende var
du skapar tråden..under katter eller under medlemmarnas

Någons olycka är en annans lycka... haha, så var det verkligen. I onsdags blev jag matförgiftad och blev riktigt dålig. 18 timmars tömning tog på mina krafter Men det var en som fullständigt njöt, nämligen Bizmo. Han var mig trogen vareviga minut, det är imponerande av en katt. Vi gick mellan badrummet o sängen, han delade min huvudkudde. Där gick vi, fram o tillbaka. Han putsade, mjölktrampade, pratade o spann högt... vad han hade längtat efter en 48 timmars kryssning med BARA matte. Han har varit som ett plåster på mig, vart jag än har varit. Så min olycka, blev hans lycka. Min fina katt