Amanda Todd

Hej läste om en tjej som tog självmord efter nätmobbing, jag tänkte då att det var en ny snyfthistoria i media.
Jag bestämde mig för att söka mer information, det slutade med att jag sätt och grät som en liten kanin.
Jag känner att jag vill skriva något det berörde mig starkt, det finns de som tycker det var hennes eget fel.
Vi har alla ett ansvar för vad som sker de vuxna som är närmast skulle självklart gjort något men vi kan alla göra något åt fenomenet då det är globalt.


Ps moderera inte bort elaka svar jag vill diskutera.

Jag kände inte igen namnet, fick söka lite... Då kände jag igen storyn och kollade igenom ett klipp...

Jag känner mig förbannad över hur andra barn kan göra så mot en tonåring, hur långt det kan gå. Jag kan även förstå hennes känsla av ensamhet, under åren i ens liv som ändå är lite upp och ner;) Jag blir ledsen att hon inte fick mer stöd, att hon inte hade någon nära för råd o stöd. Och jag känner oro inför vad sociala medier gör med oss... är vi rustade inför denna framfart? Dagens barn/ungdomar ställs inför fler och nya dilemman, i jämförelse med oss. Hur kan vi hjälpa och stötta dem? HUR tänker ni?

Jo jag tänker, jag tror inte det är Internet som är problemet utan människans natur.
Mobbingen har bara bytt plats och det är lättare att vara elak när man inte möter den andres känslor nos mot nos, samtidigt kan det närsomhelst vända emot mobbaren själv.
Med dagens teknik och övertron på densamma kan man verkligen förstöra en människas liv, systemet är ju globalt och du kan ju inte söka asyl på mars.
Detta hände i Canada men det sker ju på min dataskärm så var jag än befinner mig så sker det ju i min närhet, där har vi ju faktiskt möjligheten att göra något.
Förbud och kontroller begränsar bara vår frihet och frihet är något som ungdommar söker, det leder in dem på andra vägar där kontrollen inte finns och skadorna blir värre.
Därför anser jag att vi alla måste delta med information och vägledning utan att störa frhetsuppfattningen.