Fluffy och åska

Vi hade dunderåska igår, endast 2 riktigt , riktigt nära smällar men vilka smällar, huset vibrerade. Fluffy blev jätterädd. Skulle försöka ta henne i famnen för att lugna ner henne då blev hon rädd. Fluffy är ju inte tam än så hon sprang iväg, jag efter. Väl i köket så ställde jag mig ner på alla fyra för att ta henne och hon kändes då blöt. Det stackars livet hade kissat i ren förskräckelse av åskan och av att jag var efter henne, den hemskaste kombinationen man kan tänka sig.

Anne

Å, lilla Fluffy!! Ibland handlar man innan man tänker... det är lätt hänt. Oftast går det bättre om man själv inte stressar upp sig och jagar dem, vilket du säkert vet;) Jag har själv jagat Bizmo i början... men min sambo gav mig klokare råd.

Lugnade hon sig sen? Blev det ett bad eller?

bizmo skrev:

Å, lilla Fluffy!! Ibland handlar man innan man tänker... det är lätt hänt. Oftast går det bättre om man själv inte stressar upp sig och jagar dem, vilket du säkert vet;) Jag har själv jagat Bizmo i början... men min sambo gav mig klokare råd.

Lugnade hon sig sen? Blev det ett bad eller?

Bar henne en stund innaför tröjan, så hon fick känna av lite trygghet och hon hade inget emot att vara där en liten stund.
Men sen ville hon bort, satte henne vid "igloo" i en klätterställning men hon sprang därifrån. Hon och Mini gömde sig sen under badkaret.
På kvällen kom hon fram och la sig sen i den klätterställningen som står invid datorn där jag då satt, istället för att välja någon av de andra inne i det andra rummet. Jag får ta det som att hon förstått att jag inte ville henne illa och att hon fortfarande accepterade mig

Det är klart att hon gör... man vill ju bara de små liven väl, men ibland blir det inte helt perfekt. Vi är ju bara människor!!

Katten har ju tryggheten i dig, du ger ju henne mat, kärlek och omsorg... det lär de sig snart och de förlåter fortare än vi förlåter oss själva;) Våra älskade små husdjur!!!