född ute, inne sen ut

Har nu på kort tid fått in två katter.
Det har visat sig vara utefödda katter båda två men det verkar som om de bägge likväl haft kontakter med människor. Om de har haft ett hem för att sedan bli utsläppta!!
Katterna där ute brukar inte jama till varandra, än mindre till människor när människan pratar med dom. Men en av de katter jag fått in jamarvid beröring och när jag tidigare pratat med katten. En katt som blev omhändertagen i ett friluftsområde!! Ingen efterlysning finns i katthemssidorna.
Sen nyligen en liten padda, kan vara runt 10 - 12 månader...visst hon kanske är äldre vet inget om detta. Hon liksom den tidigare katten fäster inte blicken mot människan utan ögonen går åt sidorna.
Hon är beredd att fly vid beröring, då ser hon sig om efter en flyktväg, vart hon kan fly.
Det känns som om bägge dessa katter haft ett hem men sedan "blivit dumpade" eller om någon låtit dem fly genom fönster eller balkong för att de inte har varit hanterbara och att människan då inte klarar av situationen och instinktivt öppnat så katten kommit ut.

Med tanke på att 2 katter under så kort tid kan ha samma bakgrund så börjar jag undra om man omplacerar förvildade katter och inte talar om hur dessa katter kommer att agera, hur de är i sättet och på så vis agerar människor rent instinktivt och släpper ut katterna eftersom de inte kan hantera katterna.
Vad tror ni?
Ni som inte har haft förvildade katter, hur skulle ni reagera med icke tam katt?
Om ni kom för nära och katten flyger iväg både högt och lågt, hur skulle ni då
reagera, agera? Eller om man ska klappa katten och katten biter handen och sen far iväg som ett jehu, er reaktion då?

Jag har ingen erfarenhet av förvildade katter och mitt liv med katt började för tre år sedan, innan dess hade man väl klappat någon enstaka katt i stallet.

Om jag för tre år sedan hade mötts av det som du beskriver, flygande och bitande katter, då hade jag blivit livrädd. Tänkt att något måste vara fel på katten, snarare mer fysiskt än psykiskt. Men om någon hade berättat för mig hur en del katter kan vara, så hade man ju utan tvekan förstått. Men det är nog inte vad jag skulle ha börjat med som första katt, tror att det krävs mer erfarenhet och kunskap för att ta hand om en sådan katt. Och en lugn harmonisk miljö.

Nu tre år senare som kattägare, då tänker man lite annorlunda. Man har lättare att läsa av en katt, deras kroppsspråk och "ansiktsuttryck". Men samtidigt tycker jag nog att det krävs ännu mer som kattägare, för att få katten att må bra.

Jag tror att många skulle bli livrädda för en sådan katt som du beskriver... man har en bild framför sig av en katt som ligger och myser, spinner ljudligt. Inte ett kräsande och bitande "monster".

En bekant till mig skaffade en kattunge för 4-5 år sedan. Den for runt, bet och klöste på allt. De använde sig av vattenflaska när katten gjorde fel. Jag hann aldrig se katten, bara hört andra icke katterfarna människor berätta. De avlivade katten, helt i onödan tror jag. De hade bara inte rätt förutsättningar för den katten... och katten levde inte upp till deras förväntningar. Helt kasst!! Nu så jämför alla den katten med Bizmo, det får honom att framstå som ett praktexemplar till katt Katter är olika, det verkar folk ha svårt att förstå... och man präglar dem genom att ge dem tid och kärlek.

Oj, så långt det blev...

Jag tror det är mycket ovanligt att någon släpper ut en katt av den anledningen, men jag hade en katt som många ansåg att jag skulle avliva.
Den verkligen hatade sin omgivning särkilt kvinnor och barn och anföll folk, hon hade bilvit misshandlad av ett barn med en ensamstående mamma.
Men efter fem år blev vi de bästa vänner hon låg och sov på min mage men när min fru kom så började hon morra.
Vår son som växte upp med katten blev faktiskt accepterad hon bodde i hans rum, men våra klösta vänner var rädda för katten.
Vi fick många fina år tillsammans men det kostade en del tålamod och blod, med äkta kärlek går det att tillslut att finna tillit.

Jag känner nu hur mycket jag saknar henne

Om ex katten då människan närmar sig skulle se fönstret som ett alternativ , en utväg och försöka ta sig ut genom det stängde fönstret, hur kan då människan agerar som inte har erfarenhet av sådana katter?

Kan människan då tänka att katten vill ut när katten intensivt söker sig mot fönstret?

Jag förstår inte riktigt det är ju solklart att katten vill ut.

texas skrev:

Jag förstår inte riktigt det är ju solklart att katten vill ut.

Släpper människan ut katten då tror du?

Nej men misstag kan ju ske, man vet ju vad det är för katt man har att göra med.
En helt vild katt borde ju inte finnas i ens hem om man inte vet vad man har att göra med.

texas skrev:

En helt vild katt borde ju inte finnas i ens hem om man inte vet vad man har att göra med.

Tack, det är poängen!

Att man mottager en katt som man inte fått full information om.

Det är detta som man är rädd för ska hända om man inte berättar fullt ut
hur katten kan agera, likväl att man kan förklara men personen inte kan ta till sig informationen helt.

Det sistnämnda har jag varit med om.
Många av de "förvildade katterna" kan anpassa sig till ett hem men vid ett miljöombyte så går de tillbaka till sitt tidigare beteende och det kan bli som att börja om. Katten blir vild igen

Det är mina misstankar om vad dessa två katter har för bakgrund.