Katternas smärtgräns - avliva

Katter har ju en sådan otrolig hög smärtgräns så när katten verkligen visar
att katten mår dåligt så är det ofta försent att göra något åt detta.

När katten mår dåligt så söker katten oftast sin ägares uppmärksamhet
mer än vanligt. Som människa kan man då tänka "Åhh, så kelig du har blivit nu"
eller om katten är mycket kelig innan så kan man tycka "Katten ska vara med jämnt,
otroligt jobbigt". Katten äter, leker och är annars som vanligt men mår dåligt och
vill ha hjälp och försöker få oss människor att inse detta men vi uppfattar inte detta.
Vi uppfattar att katten mår bra för katten äter ju!
Ska man verkligen vänta tills katten visar sig riktigt sjuk eller bör man låta katten
få somna in medan katten är en katt och inte ett vrak?

En äldre farbror vaknade varje morgon med att det var blött i sängen, katten som sov bredvid
honom hade en juvertumör som varade! Det var ett rött köttigt sår!!
Katten åt mat och var annars som vanligt. Mannen hade tänkt vänta tills katten visade att
hon mådde dåligt!
Här funderar jag på om inte såret gjorde ont på katten, sved det inte när katten tvättade såret?
Den katten har fått somna in.

Hur många människor tänker inte så? Hur många katter är det som lider pga oförstånd el
kanske rättare sagt okunskap om kattens höga smärtgräns ?

Anne

Tyvärr är det nog ganska vanligt att folk inte är tillräckligt rädda och vårdande om sina djur. Och ibland kan det nog handla om okunskap kring kattens bästa... Man måste försöka att resonera sunt, fastän avlivning är ett otroligt hemskt och jobbigt beslut. Får tårar i ögonen bara jag tänker på det... Jag tror att flera skulle kunna agera rätt om kunskapen var större... och om folk hade vett att rådfråga kunniga. Det är synd om djur som lider, man måste resonera sunt fastän beslutet är oerhört smärtsamt. Den tanken måste man ju ha i bakhuvudet när man skaffar djur... fastän man önskar att de finns vid ens sida hela livet.

Jag har haft väldiga diskussioner med en vän om pälsskötsel, något som för mig innebär ett sätt att vara omedveten om kattens smärtgräns. Det handlar om en långhårig katt som har fri tillgång till utevistelse. Pälsen blev därför full av tovor som satt väldigt nära inpå huden, det gick inte att ta i katten. Tillslut fick de söva ner katten för att raka honom, därefter blev han världens keligaste katt eftersom det inte gjorde ont så fort någon tog i honom. Vännen påstår att man inte kan borsta eller bada en katt, så diskussionerna fortsätter... varje gång hon ser Bizmo blir hon så fascinerad över hans päls, och jag tjatar om bad och borstning. En vacker dag så kanske..

bizmo skrev:

Tyvärr är det nog ganska vanligt att folk inte är tillräckligt rädda och vårdande om sina djur. Och ibland kan det nog handla om okunskap kring kattens bästa... Man måste försöka att resonera sunt, fastän avlivning är ett otroligt hemskt och jobbigt beslut. Får tårar i ögonen bara jag tänker på det... Jag tror att flera skulle kunna agera rätt om kunskapen var större... och om folk hade vett att rådfråga kunniga. Det är synd om djur som lider, man måste resonera sunt fastän beslutet är oerhört smärtsamt. Den tanken måste man ju ha i bakhuvudet när man skaffar djur... fastän man önskar att de finns vid ens sida hela livet.

Detta med att bli ledsen el upprörd när det gäller att låta ens djur somna in,
kommer mestadels för att vi själva är rädda för att dö, att man inte vet vad som sker mm.
Bottnar mycket i vår egen dödsångest.
De djur som lever naturligt är inte rädda för döden, de är rädda för smärta.
Döden är något naturligt och det borde även vi inse, så fort vi fötts så kommer vi att dö.
Människor som lever som urtidsbefolkning ser också döden som en naturlig del av livet.
Vi har mycket att lära oss av både andra djurarter och människor.

Farbrorn med katten förstod att katten haft ont när man förklarade hur hög smärttröskel
en katt har. Det är så lätt att bli hemmablind när det gäller ens egna katter eftersom man
vill behålla dom ända in i det sista.

Det gäller alltså veterinärbesök när katten börjar visa sig extra kelig...
Hellre ett besök för mycket än för lite.

Bizmo skrev:

Jag har haft väldiga diskussioner med en vän om pälsskötsel, något som för mig innebär ett sätt att vara omedveten om kattens smärtgräns. Det handlar om en långhårig katt som har fri tillgång till utevistelse. Pälsen blev därför full av tovor som satt väldigt nära inpå huden, det gick inte att ta i katten. Tillslut fick de söva ner katten för att raka honom, därefter blev han världens keligaste katt eftersom det inte gjorde ont så fort någon tog i honom. Vännen påstår att man inte kan borsta eller bada en katt, så diskussionerna fortsätter... varje gång hon ser Bizmo blir hon så fascinerad över hans päls, och jag tjatar om bad och borstning. En vacker dag så kanske..

Försök få människan att borsta katten med en mjuk borste nästa gång katten rakas.
Så hon får se hur katten reagerar på det. Sen bör du fråga henne om hon är håröm,
att om någon drar henne i håret så gör det väldigt ont? Om hon svarar ja så säg till
henne att om hennes hår satt fast i stora tovor på hennes huvud så skulle det göra ont,
kan hon då tänka på hur ont det skulle göra om det fastnade något i håret och hon inte skulle
kunna komma loss.. Hon kan ju alltid testa med att dra samman lite hår på sitt huvud för
att känna hur det känns och sen tänka sig på hur stora tovor katten har ...och hur ont katten då har..

Mycket skriva blev det
Anne

Mmm... mycket blev det! Vi var hos de ovannämnda förra helgen och katternas päls var i bra skick, så det blev ingen större diskussion om det;)

Det där med vår egen dödsångest kan nog stämma... har faktiskt inte funderat så mycket på varför jag känner som jag gör, men det kan nog vara så.

Tovor gör ju fuktansvärt ont och kan till och med förändra benställningen så att katten får ledbesvär också och det gäller även hundar,såg en hund på Animal Planet som djurpolisen tog i beslag de fick vira in den i en handuk för den var väldigt aggresiv på grund av tovorna som vägde 3 kilo när de rakat av dom,den hunden blev en helt annan hund efter rakningen och kunde omplaceras utan problem.Man skulle föreslå sådana personer att gå och fläta en affro! det gör väldigt ont i början efter som de flätar väldigt tät mot huden ,då kan de få känna på hur ett djur känner det.
Tyvär är det många som väntar för länge innan de avlivar sin sjuka katt just på grund av att katten inte visar hur sjuk den igentligen är,men katter som är dåliga brukar väl gå undan och gömma sig det är ju ett tecken att något inte är bra.Att inte katter visar smärta är ju sen tiden de inte var domenestiserade då gällde det att inte visa sig sjuk och sårbar då blev de snabbt ett byte.

Mmm... visst är det hemskt med tovor Maria. Jag blir upprörd bara jag tänker på det...

Döden är inte slut, döden är övergång till en annan tillstånd säger flera av jorden urtidens befolkningsgrupper...

Om varje msk skulle lära sig att acceptera skulle mindre lidande orsakas enbart pga sin egen räddsla för något som är ovisst...

Smärtan som katter känner ser man i deras ögon, det blir helt annan blick, även om de äter, springer och hoppar...

Lidandet katten känner många gånger är inte fysiskt, utan psykiskt... liksom räddsla..